Det som aldrig får hända en athlet..

tjabba!
Som ni vet har jag ju gått runt med ryggsmärtor i över 2 månader nu. Jag fick äntligen till mitt besök på KMTI i måndags ska även dit på tors.
så efter en lång undersökning med böjningar och tryck hit och dit och smärtutsöndringar här och där så kom det jag ändå befarade men verkligen inte ville höra.
Min sjukgymnast på kmti heter bengt och har stor erfarenhet i branschen. När han undersökt mig klart så kom de dära orden som inte ska komma förrens man är 50++ som tidigast. Han tog tag i mina händer och tittade mig i ögonen och sa: Detta kommer du inte vilja höra men så är det, De är inte en fråga om när du kan börja träna igen/om du kan börja träna igen. Du är på det stadiumet hur du ska orka en vanlig dag i livet utan för mycket smärtor, hur du ska orka gå en timmes prommenad utan att ryggen rasar,hur du ska kunna sätta på dej skorna utan att det gör för ont, hur du ska kunna sitta på en stol utan att det gör för ont. Vi fårse på tors vad han säger vidare har även en läkar tid bokad i morgon till möran.

Hur gå man vidare med en rygg som är totalt slut när man är 25 år? Jag är bygg utbildad och byggyrken är det jag kan, men med en rygg som inte bär min kropp mer än max 2.5 timme innan jag måste lägga mig och vila så kan jag inte arbeta heller. Känns som livet dog ut på en sån kort tid. Mitt mål med gymet var ju att jag skulle tävlat i lucia i dec, nu vänder hela livet så fort som att vända på ett mynt. Och all tid.. ja de senaste 11-12 åren har jag tränat så mycket jag kunnat varje lediga stund har gått till gym eller cardio , nu när man är inte kan träna något blir dagarna så långa man har så mycket tid som aldrig funnits där för mig förr. men man får försöka att inte gräva ner sig fast allt känns F*RDJÄVLIGT just nu. Vi får hoppas att doktorerna finner en lösning ganska omgående och en som håller ettag. Att gå runt med ryggsmärtor nästan dygnet runt gör mig inte direkt glad heller. Man blir lätt sur/irriterad och allt känns så meningslöst. Förr kunde man ju träna och bygga saker/ha en aktiv livsstil men nu kan jag bara ligga raklång på ett golv de är det enda som inte gör ont ialf inte så ont så man inte står ut. så snälla byggare/lyftare var rädd om era ryggar ni har bara 1 och ni vill inte komma till mitt stadium.
vi får hoppas att allt detta kommer lösa sig i framtiden och att man kan se tillbaka på detta som en lärdom. Jag kommer alltid ha träningen varmt om hjärtat och får jag chansen nån gång till i mitt liv att kunna träna så kmr jag ta vara på varje sekund. att entra den där scenen i bodybuilding ligger högre än stjärnorna just nu men vi får hoppas att jag kommer dit igen med tiden.

Kör hårt alla där ute med träna med huvudet!